Road trip Dag 3: Elefanter! (22 mil)

Efter att vaknat 5:30 på biltakets tält i Xaragu Camp, som är en fantastiskt
vacker plats omgiven av små berg, började vi göra oss i ordning
för elefantspaning. Guidens bil var trasig så han fick hoppa in i våran
bil. Elefanterna hade rört sig långt bort så vi körde omkring i över två
timmar innan vi hittade några elefanter. Guiden var duktig att följa elefanternas
spår i gräset och fick hintar från några andra turistguider som också körde
runt och letade elefanter. Det var en häftig upplevelse sedan när vi var omkring
tio meter från en elefantfamilj.

Efter elefantturen så åkte vi vidare och stannade till i staden Uis där
vi åt några enkla sandwish och blev påhoppade av några killar som skulle
sälja minralstenar till oss. Sedan körde vi vidare på en jordväg med vy mot
Brandberg som är det högsta berget i Namibia.

Jordvägen blev sedan till en mindre grusväg som sedan slingrade sig in mellan
små berg. Den sista biten var vägen mycket utför och väldigt dålig med
stenblock och gropar. Det var häftigt att våran Isadora (våran 4x4 Toyota Hilux hade
fått ett namn) kunde ta oss genom de svåraste vägarna. Väl framme vid
"Rhino Ugab Camp" så kände vi hur bromsarna luktade.

På campet fanns skylten med varning att camping sker på egen risk då lejon och elefanter
kan dyka upp. Det är ett otroligt vackert camp, omgivet av berg. Det var dock tråkigt att
det inte fanns möjlighet att se noshörningar, det var ju ändå ett "rhino camp".

The skeleton coast day 1 and 2!

Vi tillsammans men MFSaren Jonas begav oss i fredgs ut på camp äventyr!  Fredagen den 13 begav vi oss, oturen kom inte men däremot så kom vi ca 44 mil denna dag och slog läger vid kusten och campingplatsen Mile 105. Vi sov på taket i tält som fälldes upp, det var smidigt (se bild!). Vid campingplatsen såg vi att vi hade gjort rätt i att inte boka, vi var de enda där ( på ca 150 platser). Vårt äventyr var över huvudtaget ett ensamhetsäventyr eftersom det ofta dröjde timmar innan vi mötte någon bil ( o ja föräldrar vi hade extra vatten med oss+mat!). På lördagen begav vi oss upp längs skeleton kustens naturreservat (ca 25mil)  och fick uppleva öknens variation med ett platt landskap, kullar, olika förger på sanddyner och ibland oaser av grönska. Några bilder kommer här.

Efter detta begav vi oss in mot landet och kampade på xavara innan dess togs vi dock igenom ett bergsmassiv och eftersom det varit så mycket regn var spåren av bortspolade väg stora och vägen gjorde att chauffören Madde fick hålla tungan rätt i munnen. Innan solnedgången kom besökte vi även Petrified forest där 250 miljoner år gamla träd fanns som hade mineraliserats, häftigt som få. Dessutom såg vi strutsar, gemsbock, springbock och schakal längs vår resa!

Kapana @ single quater!

För några veckor sedan besöktes det som kanske är ett måste för en Windhoek bo som oss! Single quater i Katatura, ett ställe där vid definitivt fick känna rytmen av ”riktiga Afrika” dessutom känna lukten av rök och kött (kapana). Vi var det med ett gäng andra turister och Madde och dem lät sig väl smaka! (Helen var lite mer skeptisk, men testade). En annorlunda lunch, köttet åt man med salt och kryddor samt en tomat/lök blandning.

Ridtur med solnedgång

En söndag i maj så blev det ridtur tillsammans med vår kompis Jonas på en gård utanför Windhoek. Helen och Jonas är mer vana att rida medan det för mig var första gången (om man räknar bort dom gånger jag prövat i 10-minuter) trots att jag drömt om det hela mitt liv. För mig var det till en början ganska läskigt när vi skulle trava, då kände jag inte så mycket kontroll. Men efter någon timme hittade även jag rytmen och vi njöt att Namibias fina natur med solnedgång.

Zebra-, antilop- samt gemsbockött

På "Joes Bear House" här i Windhoek, som för övrigt sägs vara ett slags
landmärke för Windhoek, kan man äta vilt kött. Det är en väldig speciell
restaurang i postiv bemärkelse och är verkligen en upplevelse att besöka.
Själv tog jag zebrakött men efter att smakat Jonas antilopkött så ångrade
jag mig att jag inte tog det!

Väderprognosen är fin!

MFS:are från olika lärosäten

Idag åt vi fisk och skaldjurstallrik med några andra mfs:are. Mfs är det stipendium vi fått från Sida som kan sökas av de som vill göra sin uppsats/exjobb i ett utvecklingsland. Lite typiskt när man reser och är där för att lära känna landet och kulturen, så blir det ändå att man umgås med svenskar. Men det går inte att förneka att det var väldigt kul att träffa dom. Vi är så insnöade på vårt exjobb och tror ibland att hela världen består av felträd och risker. Det var därför skönt att prata med några som funderade på andra saker som kolonialmakternas effekt på nutida afrikaner, hur svenska studenter ser på tid i jämförelse med namibiska studenter och att de tyska utrotningslägrena faktiskt har ett ursprung i Namibia.

Kaffe

Tänk, jag som hade ställt in mig på att jag antingen skulle behöva avvänja mig vid kaffe eller en gång för alla börja gilla pulverkaffe. Där hade jag fel. På vattenreningsverket, där vi befinner oss om dagarna gör de så gott kaffe så jag saknar ord. Vem kunde tro att VA-karlar från namibia skulle göra så gott kaffe och dessutom komma och servera det vid vårat arbetsbord, med kakor?

I helgen var vi i kusttaden Swakopmund och firade påsk och där kostade en latte kostade 15 SEK, en cappucino 9 SEK och en americano 6 SEK! Jag valde en latte medan Helen gick för cappucino. De var lite obekväma med att vi ville ha take-away men det gick tillslut och vi gick ut i solskenet på piren och njöt av vårt kaffe!

Utan obegränsat vatten och internet

Att i hemmets lugna vrå kunna uträtta ärenden på internet och slösurfa obegränsat
är väl en självklarhet? Nästan en del av varje människas vardag. Idag
upptäckte vi att vårat "internet på refill" kostar mycket mer än vi trott. Vi
insåg att vi måste hushålla med internet. Det blir till att leta reda på ett
internetcafé, använda internet mer genomtänkt och minska på skypandet. Det
känns tråkigt fast lite befriande på något sätt.

Det är vattenbrist i Namibia där vi befinner oss. Det märks på många sätt.
På ett hotellrum stod det en lapp med uppmaningen om att duscha i högst 4 minuter.
Jag som alltid brukar duscha i minst en kvart får tänka mig för. Vår värd på det B&B där vi
bor påminde mig om att hushålla med vattnet häromdagen när jag diskade under rinnande
vatten. Det är helt uppenbart på vattenreningsverket där vi skriver exjobb här i Windhoek.
Där används nämligen avloppsvatten som renas till dricksvatten, i brist på bättre råvatten.

Bild 2

Bild 1

Exjobba i Namibia

Vi har nu varit i Namibia i 10 dagar och trots allt, den mesta tiden vi har faktiskt jobbat med vår kära master uppsats. Den här helgen (helgen innefattar även måndag eftersom alla är lediga då) är planerna att jobba på en hel del men även att undersöka Windhoek som vi faktiskt inte hunnit se så mycket av ännu.

Sammanfattningsvis har mottagandet varit riktigt bra och det känns som folk tycker det vi gör är intressant och de har verkligen varit behjälpliga på alla sätt! Exjobbet har gått framåt och fortsätter det så här så skall vi nog komma upp med några bra resultat också. I tisdags höll vi den för oss kritiska Workshopen (kritisk= avgörande för våra resultat) och det gick helt klart bra och diskussionerna kändes givande.

Sen dess har vi skapat felträd, sorterat en databas, klurat på log-avskiljningar och helt enkelt jobbat på. Ibland känns det som att man faktiskt är i hemma, men ändå inte alltid: bilderna nedanför får förklara varför.

Bild 1. Så här ser det ut när vi åker till jobbet. Rene, som ibland hämtar

oss på mornarna sa att vi fick stora ögon när vi såg den. ( bilen kom över ån fint varje dag).

Bild 2. En zebra orm Giftighet: stor. Uppståndelsen var stor på jobbet när den hittades men de lyckades döda den. Slutsatsen är att vi alltid kollar väldigt mycket när vi sätter oss i gräset och äter lunch.